Start

Nu startar jag vår träningsblogg; bloggen är tänkt att fungera som en dagbok för Freja och mig, där jag skriver om framtidsplaner, pass, utvärdering av pass, men kanske även vardagliga händelser tillsammans.

Freja, Äppeldalens Saffran, är en Border Collie-tik född den 23/10-2009. Det här är vår historia:

Jag har tjatat om hund sedan jag föddes, men mamma och pappa har sagt att vi inte har haft tid för en hund. Så när jag var åtta år gammal blev jag influerad av min kusin och började rida, fastnade i sporten på direkten; inte konstigt som djurälskare... Sommaren tills dess att jag skulle fylla tretton blev jag medryttare på en underbar islandshäst som heter Neisti, vi två fick tre fantastiska år tillsammans, och jag la ner hela min själ på den hästen. Neisti blev dock såld, och jag gick tillbaka till att rida på ridskola. Men bara ett år senare fick jag en ny medryttarhäst som heter Taktur, samma sak där blev jag helt kär i hästen efter ett tag; men även Taktur såldes och jag stod åter tomhänt.
Det var då m&p äntligen gav med sig och lät mig skaffa en hund (jag var ju trots allt 19 år nu, och hade tydligen vid denna tidpunkt visat att mitt djurintresse var tillräckligt stort för att kunna ta eget ansvar...).
Värt att tillägga är att under alla dessa år har min käre mor och far ett flertal gånger lovat mig hund, och vi har varit ute och kollat på kennel efter kennel, på olika raser, i olika storlekar; men i slutet har svaret alltid varit: - Nä, men vi har nog inte tiden och kraften.
Så nu var jag alldeles desperat efter att det här skulle gå så snabbt som möjligt, innan de ändrade sig återigen.
Jag hade fått beskedet på en fredag om att Taktur skulle flytta till annan ort, och på söndagen hade jag redan tingat Freja. Två veckor senare åkte vi till kenneln i Tranås djupaste skog, och fick syn på den sötaste valpen mina ögon skådat. Jag har aldrig varit så lycklig. De fem veckor jag skulle behöva vänta på för att få hämta hem min ögonsten, kändes som år. När dagen äntligen kom var jag som ett barn på julaftonsmorgon.
Nu ett och ett halvt år senare, har vi gått en hel del kurser, men totalt grävt ner oss i tävlingslydnad. Jag kunde aldrig tro att hundträning var en sån vetenskap. Jag är otroligt lycklig att jag hittat så bra människor att gå kurs för, annars skulle vi aldrig vara där vi är idag!
Framtiden ser ljus ut, och varje ny dag med Freja, är den bästa dagen!