Igår blev det äntligen platsliggning, som vi har varit dåliga på att köra de senaste veckorna. Det blev tillsammans med Vallentunabk-medlemmar, vilket är väldigt bra träning inför tävlingen! Jag berömde Freja efter två min, men totalt fick hon ligga tre minuter. Två minuter stod jag framför, och sista minuten stod jag bakom henne. Vi körde även sitt i grupp, vilket gick bra det med!
Sedan gick Camilla och jag iväg och körde vår träning. Jag hade skrivit upp läggande och rutan. Men inledningsvis hade Freja hackat upp sig på sättande under gång, så cirka 2/6 gånger la hon sig ned, vilket fick innebära en liten paus så hon fick tänka över sin situation :p. Efter pausen, satte hon sig en gång, men resten av gångerna gjorde hon skitsnygga lägganden. Läxan av det här får bli, inget mer Z-tränande innan tävlingen!
Rutskicken var klockrena, absolut ingenting att klaga på. Hon utsattes i första skicket för sin svaghet, vilket är när rutan befinner sig i uppförsbacke, men igårkväll var det inga som helst problem! Det känns som att polletten har trillat ner nu för Freja, för hon har blivit väldigt säker på rutan. Det är jättelängesedan hon gjorde fel, eller stannade för tidigt, vilket känns bra!
I detalj tränade jag sedan två omgångar sökande efter vittringspinne. Första gången kastade jag ut den bland högt gräs och lät henne leta, och andra gången gömde jag det bakom en stuga. Jag tänker att det ger henne ytterligare kännedom om vad "sök" betyder, och att koppla på hjärnan lite extra för att hitta pinnen so luktar mig.
Sedan kunde jag inte hålla mig ifrån att göra en fjärr efter att jag parkerat bilen.. Första gången berömde jag henne på sex meter för att hon hade en intensiv blick mot mig i väntan på kommando, och det är den känslan jag vill att hon ska ha i kroppen efter att jag berättat att momentet är fjärr. Andra gången berömde jag första uppsättandet på sex meter, vilket inte var någon tvekan om då!
Imorse var vi faktiskt iväg för att prova på vallning för första gången. Det verkar hur kul och häftigt som helst. Det som gjorde mig aningen rädd var dock att hon berättade att Border Collien är annorlunda från de andra vallarna, får de grepp om vad vallning är och har upptäckt "himlen", är det svårt att sluta. Att de antagligen aldrig kommer nöja sig utan. Jag vet inte hur stor sanning det ligger i uttalandet, men då kände jag att eftersom jag inte har så mycket tid, får det här bli första och sista gången det hände. Freja förstod säkert inte så mycket av vad som hände idag, har inte lärt sig någonting av det, och därmed avslutar vi det kapitlet. Jag har fullt upp så att det räcker och blir över.
Sedan åkte vi till dtbk och tränade en sväng. Det blev träning på tvåans hopp, inkallning och lite agility. Hon gjorde exakt som jag förväntat mig, och jag känner mig nöjd över dagens träning :)!
 |
| Bild från i våras när vi var med Terese på jaktträning |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar