Och inkallning blev det! Och framsteg? Mjaa, inte fullt lika säker. Hon gör ju så sjukt snygga ingångar inomhus, och utomhus, varför är det sååå svårt när det blir en hel inkallning!? Jag förstår inte!! Jag var snäll och hjälpte henne ikväll, när jag ser att hon vid första inkallningen typ sätter sig med nosen in i låret. När gjorde vi en sån ingång senast liksom!? Så vid inkallningen efter det, sträckte jag ut vänster hand och hjälpte henne in, och visst, då är det inga som helst problem... Men jag hjälper henne ju aldrig annars in i ingången, men hon fattar inte ens när jag väntar några sekunder på att hon ska rätta in sig, eller på något sätt visa att "Hmm, jag sitter nog sjukt knäppt". Det är snarare som att blicken säger "Jag vet matte, jag sitter inte alls som jag ska. Punkt.". Jag ser i hennes blick vid ungefär halva inkallningssträckan att osäkerheten i blicken växer sig allt större, som att "Men vänta, nu kommer det här jobbiga igen, hur var det nu igen!? Hjälp mig, någon hjälp mig! Jag chansar! Nä men, nu blev det helt galet igen!".
Men jag tror jag får ge upp lite på att bara träna ingångar, och hoppas på att det ska lösa sig den vägen. Jag måste helt enkelt börja träna fler hela inkallningar, så hon får lära sig vad hon ska göra. Jag tänker mig som att jag, i ett pass, först värmer henne med tre ingångar, därefter kör en hel inkallning (och i den kanske hjälper henne), sedan två-tre ingångar till, och därefter en hel inkallning till (och hoppas på att det gett resultat). Jag ska testa det ett tag framöver, så får jag ser om det ger något resultat!
 |
| Jaja matte, det löööser sig, tugga gräs går också bra :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar